"Det som gjorde mig aldra gladast var när du min store pojke kom till mig. Det var så roligt ha dig här och så tomt när du gikk. Ena gången hade du din gitarr med. Du spelade så stilla och sjöng så fint, fast sången var så sorgsen. “Lyckliga gatan finns inte mer”. Nej, min Lyckliga gata försvann också - min lyckliga gata är Staffan, Atle o Caroline och där fanns också en gång någon som hette Björn (streket over), någon som var början på kärleken, någon som gjorde att jag inte kunde förställa mig, någon som fick mig att försöka bli snäll och hjälpsam inte bara när jag orkade med det, utan som lärde mig försöka även när jag var trött och egentligen inte alls orkade.
Staffan rosen på din gitarr var så förtjusande den passade till dig.
Jag önskar du Staffan, Atle och Caroline skall finna er egen Lyckliga gata igjen och att den aldrig får taga slut.”
Spill av Lyckliga gatan med Anne Lena Löfgren:
Lyckliga gatan - kort